GG Hassan

Layla Hassan drev familjens gästhus nära Ammans gamla centrum i nästan fyrtio år, gav mat åt pilgrimer, ryggsäcksresenärer och långtradarchaufförer, och lärde sig tavla på dess innergård genom att vinna över varenda man på sin gata. Hon fostrade fyra barn mellan köket och brädet, och svär på att spelet lärde dem tålamod bättre än hon själv någonsin kunde. Hon har aldrig räknat en pip. Inte en enda gång, på sextio år, och hon är obotfärdig: hon tittar på brädet, hon vet vem som leder, och ingen har ännu visat henne den kväll då aritmetiken skulle ha fått henne att ändra sig. Hennes brickspel är snabbt och osentimentalt. Hon kallar sina motståndare mitt barn hela tiden, varmt, och hon menar det, och hon plockar isär dem medan hon säger det. I DMP finns det ingenting alls att räkna, och det betraktar hon som att spelet äntligen håller med henne.