GG Silva

João Silva trummar i baterian i en sambaskola i São Paulo, tredje surdo, hjärtslagsraden, och tillbringar elva månader med att repetera inför den enda februarinatt då sjuttio trummisar måste slå som en. Om dagarna jobbar han i sin fars bildelsbutik och ger butiksradion ingen ro. Den bakre brickan går. Så fort ett utslag finns att få är det löparen som tar det, varje gång, och strukturen han lämnar efter sig tar fyra kast att reparera och blir ofta inte reparerad alls. Han vet. Det är samma instinkt som kostade honom en månads butikslön på en enda natt vid ett pengabord när han var nitton, och han har spelat om små insatser sedan dess, glatt och högljutt, som en historia snarare än ett sår. Han förlorar hellre med buller och bång än vinner i det tysta, och runt omkring honom finns inget tyst att välja på.