GG Wagner

Anna Wagner gav pianolektioner i sextio år och tar med sig en lärares värdighet och en musikers öra till brädet. Hon lever i föreställningen att tjugoåringarna i hennes division behandlar henne med vördnad. De tycker om henne, de söker upp henne på dåliga kvällar, och det de faktiskt möter på andra sidan bordet är samma sak som hennes elever mötte: någon som aldrig har bråttom, som inte låter sig rubbas och som inte bryr sig om hur lång tid du tar på dig. Två av dem har sagt precis det i klubbchatten, i hennes egen division, där hon inte har läst det. Hon spelar djupt och älskvärt, och hennes omdöme har överlevt hennes händer helt och hållet.