GG Petrović

Marko Petrović graverar fina slingor i stål i en verkstad i Belgrad, ceremoniklingor och presentföremål och då och då ett hagelgevär åt kunder han inte diskuterar, i ett hantverk där en enda stickel som slinter förstör en månads beställning. Han arbetar ensam med radion avstängd och har gjort det sedan hans mästare dog och lämnade bänken till honom. Han spelar där och ingen annanstans. Dörren stängd, verktygen nerlagda, samma pall, och inte hemma på kvällen och inte på en telefon på ett kafé, för verkstaden är där hans händer redan vet att vara försiktiga. Varje drag läggs med samma stadiga hand som ett snitt som inte kan göras om. Graveringen, säger han, har tränat hans ansikte lika väl som hans händer. Samlare har skrivit till honom på engelska i åratal och han har alltid svarat – kort, och sedan tillbaka till bänken.