GG Vuković

Milica Vuković drejar krukor i en ateljé bakom huvudgatan i Cetinje, centrerar leran för hand och på känsla, och hon håller en lördagskurs vars väntelista staden inte kan förklara. Hennes händer, säger hon, lärde sig före hennes ögon. Hon öppnar brädet när en viss person är i lobbyn, och vid ingen annan tidpunkt. Oftast inte mot honom heller: han är i någon annan match och hon i sin, och de två utbyter kanske sex meddelanden på en kväll. När han inte är där spelar hon inte alls, och hon har aldrig förklarat arrangemanget för någon som frågat. Hon bestämmer sig på sekunder och kan inte efteråt säga varför.