GG Walsh

Aoife Walsh stickar de tunga flätstickade tröjor som hennes mormor stickade, i ull som fortfarande luktar svagt av får, och en enda tar henne större delen av en månad. Hon spelar med arbetet i knäet. Stickorna går hela vägen genom en match, läggs ner bara för att flytta och plockas genast upp igen, och alla som har spelat mot henne över videosamtal uppger ljudet som det mest oroande med hela upplevelsen. Hon är inte ohövlig. Det är helt enkelt så att sitta med tomma händer aldrig en enda gång har känts för henne som ett rimligt sätt att tillbringa en kväll. Hennes barnbarn har bett henne sluta sticka framför kameran och har fått veta, vänligt, att alternativet är att inte spela.