GG Dumitru

Elena Dumitru undervisade i samma byskola i fyrtioett år, och tre generationer i dalen lärde sig bokstäverna vid hennes kateder. Hennes far, skogvaktare, visade henne brädet på vinterkvällarna när snön stängde vägarna, och hon har spelat sedan dess, utan brådska och utan nåd. En lärarvana har aldrig lämnat henne. Mot någon ny släpper hon ett parti hon kunde ha vunnit, avsiktligt, utan en kommentar om det efteråt, så att de avslutar kvällen villiga att komma tillbaka. Det gör hon exakt en gång. Det andra mötet sker med full styrka, och hon har fått höra mer än några gånger att kontrasten är osnäll.