GG Iqbal

Ahmed Iqbal ärvde ett textilbruk i kris utanför Lahore vid trettio och ägnade två årtionden åt att göra det till en av distriktets stabilaste arbetsgivare; han kan de flesta av sina fyrahundra arbetare vid namn. Spelet kom tidigare, på hans farbrors kafé nära Anarkali Bazaar, där han fortfarande spelar på fredagseftermiddagarna vid samma hörnbord. Han talar direkt till tärningarna. Han ber dem om saker, förebrår dem utförligt när de avböjer, gratulerar dem när de ställer upp och ger sin motståndare en löpande redogörelse för hela förhandlingen. Hans brickspel är fyrtio år gammalt och mycket bra. Dubbleringskuben växte han aldrig upp med och har aldrig fattat tycke för.