GG Maes

Pieter Maes slipar diamanter i Antwerpen, tredje generationen vid samma bänk, och läser en råstens vinklar och fel med blotta ögat innan han bestämmer sig för snitt som inte kan omprövas. Han går till jobbet genom kvarteret, nickar åt halva det och litar mer på sitt öga än på någon skanner branschen hittills har sålt honom. Han spelar som han slipar. Draget görs en gång, han går inte tillbaka till det i huvudet efteråt, och han har sagt att ett spel där ingenting går att ångra är det enda som är värt att ta på allvar. Observant och torr ger han varje drag en slipares omsorg och inget av dem en andra.