Tre gränder från platsen där hans far och farfar arbetade sina hudar driver Youssef Alaoui fortfarande familjens läderhandel i medinan i Fez. Det som började som ett lokalt hantverk bär i dag hans namn till turneringssalar och privata hem långt utanför Marocko. Alaoui Leather är ett av de finaste husen inom lyxbackgammon, och Alaoui är noga med varje bräde som lämnar det.
Läder från kant till kant
Ett Alaoui-bräde är läder från kant till kant. Lådan, spelplanen och brickorna är alla av läder, skurna, sydda och efterbehandlade i verkstaden. Den som bryr sig om hur ett bräde känns, hur en söm är avslutad och hur det låter när en bricka landar på ett fält brukar hamna här förr eller senare.
Pebble Grain och Crocodile
Huset arbetar i två serier. Pebble Grain är vardagslyxen: en grov, slitstark narv som tar färg vackert och bara blir vackrare med användning. Crocodile är toppen av sortimentet, slätt läder med inlagda fält i krokodilläder, tillverkat i små upplagor och prissatt därefter. Sammanlagt finns det omkring tjugo färgvarianter i de två serierna, fler än de flesta läderhus skulle våga hålla i produktion.
Färgerna från Fez
Det är i färgerna som Fez syns mest. Alaoui döper varje bräde efter dess två färger, och kombinationerna kommer direkt från den gamla staden: Claret & Teal, Cognac & Cream, Vermilion & Cream, Verdigris & Tan. Några är varma och kryddiga, några svala som en kaklad innergård, och ingen av dem är försiktig. Fråga Alaoui varför ett bräde har den färg det har, så får du ett svar som har mer med passion än med mode att göra.
För ett fåtal utvalda
Alaouis bräden skickas över hela världen, och alla spelas inte på. Förvånansvärt många hamnar på ett lågt bord i ett vardagsrum, beundrade av människor som aldrig har lärt sig reglerna, vilket Alaoui ser som slöseri och som en komplimang i ungefär lika delar. Hur som helst är de här brädena för ett fåtal utvalda. Riktigt hantverk har sitt pris, och Alaoui har aldrig låtsats något annat.
Tillbaka på kaféet
Han spelar fortfarande på kaféet där han lärde sig spelet som pojke, när han bar myntate till spelarna långt innan han själv fick sitta vid ett bräde. Han reser sig fortfarande mellan partierna för att hämta en serveringsbricka åt den som sitter vid bordet. Ställ vilket bräde som helst framför honom, så brukar han kunna säga vad det är gjort av före det andra kastet. Med tanke på vems namn som är präglat på en del av det finaste lädret i klubben har de flesta lärt sig att inte sätta honom på prov.
