GG Halilaj

Bekim Halilaj kör lastbil mellan Gjirokastër och Tirana, och sjunger isopolyfoni med fyra män han har sjungit med sedan skoltiden. Hans stämma är den andra rösten, den som håller bordunen: en enda ton, stadigt hållen, medan allt annat rör sig runt den. De har gjort det på festivaler i fyra länder och lastbilen betalar resorna. Backgammon fyller depågårdarna och de långa kvällarna mellan repetitionerna. Vid brädet kan han inte hålla någonting stadigt över huvud taget. Han dubblar när känslan infinner sig snarare än när ställningen gör det, och han är aldrig tyst om hur det går. Vilken disciplin bordunen än kräver av honom lämnar han den i replokalen. Markerna går samma väg. Han kan hålla en ton i fyra minuter och kan inte hålla en stapel genom en enda kväll vid markerborden. Han är varm mot alla han spelar mot och tar det värst av alla i nivån när det går snett, och de två är samma drag: han är helt utan gard, vid bordet och på en scen.